Ny dag.. Jag pratade med J igårkväll när vi la oss, mkt givande. Vi kommun på en djupare diskussion kring allt med missfallet och att jag inte sett honom reagera lika mkt som mig, det är vanlig iof. Men han sa att han kan inte släppa och brytas ner förrän jag mår bra och att han bearbetar det för sig själv utan att uttrycka sig och ventilera så mkt som mih. Han sa att självklart ska och kan du ventilera med mig men att jag har en tendens att älta saker vilket är helt sant. Förstod först då hur mkt han får. Jag har inga vänner som jag kan ventilera med på riktigt. Ytligt visst! 

Så vi kom fram till att kurator är bra för mig. Finns ju på Mvc, perfekt. Så ringde jag idag...

Hej jah vill boka tid till kurator.. - det finns ingen.. Jo hon som jag prata med sa att det visst finns.. Ja men det är ju för gravida... Suck! Kom till botten ännu en gång. Sitta med någon random som inte "kan ämnet" ... Nja. Men vad har jag för val egentligen... 

Berättade halva sanningen till kollegan, kan inte leva med en mask dagarna in och ut med att spela glad.. Började gråta, Känns skönt efteråt på ett sätt. 

Men jag är fan så ensam i detta... Mkt mitt Egna fel. Öppnar mig inte, låter inte andra komma in, vill att folk ska se själva och dra ur mig. Får skylla mig själv. Och att jag nog har en fasad mot vänner att inte visa mig svavel belasta andra för jag vet hur svårt det kan vara att svara något bra tuffa tider för någon! 

Åhh